Var passar paddan in?

Apples iPad är ännu inte släppt i Sverige men ändå drömmer mediahusen om frälsningen i form av en läsplatta. Jag förhåller mig synnerligen tveksam till detta, men mest för att de tror att vi plötsligt ska prenumerera på en enhet som fungerar minst lika bra till traditionell läsning online. Läsandet kan mycket väl gå upp tack vare iPad, mitt har sannerligen påverkats, men inte kommer jag prenumerera på en morgontidning för det.

Nog om det. Den här posten finns för att Joakim Jardenberg funderar kring iPaden och konstaterar att hans användande minskar. Så var passar paddan in? Det här kan jag konstatera, som haft först wifi-modellen och sedan månader tillbaka kör 3G-diton.

  • Jag läser mer via RSS tack vare att iPaden passar utmärkt i soffan.
  • Jag läser fler långa artiklar och bloggposter, av precis samma skäl. Plussa med Instapaper och världen blir lite bättre.
  • Jag skriver mer tack vare iPaden, genom att lura mig själv förvisso, men det är slutresultatet som räknas.
  • Jag är borta från en traditionell dator ännu lite mer varje dag.
  • Jag använder iPaden för att visa skisser för kunder.
  • Jag gör mockups på iPaden, dock inte i samma utsträckning som på papper.

Jag provade ett tag att köra all e-post på iPaden, men faktum är att iPhonen är svårslagen där. Inte för att det fungerar bättre, utan för att jag har lättare att dra upp den och svara på några mejl varhelst jag är. Värt att komma ihåg är att min inkorg är något av ett inneställe för webbens alla e-brev och jag nödgas svara mestadels kort, det påverkar nog.

Så här skriver Jocke:

Men i mitt nuvarande liv, med min nuvarande setup – så är den faktiskt ganska överflödig. Jag ser samma symptom hos många andra.

Våra setups är inte helt olika, ska tilläggas. Jag jobbar med en 17-tums MacBook Pro när det är design och kod på agendan (på kontoret). Skriver gör jag på en 11-tums MacBook Air (som har ersatt min gamla Air), i en Moleskinebok, på min iPhone (kortare saker), samt – just det – på min iPad. Jag skrev mer på iPaden innan 11-tummaren släpptes, för det är trots allt viss skillnad på att dra med sig en 13-tummare och en 11-tummare, och det är lite make or break däremellan för mig, men trots det skriver jag fortfarande en del på min iPad. Varför? Jo, för ju fler verktyg du har att uttrycka dig i ord på, desto mindre trött är du på dem när du sätter dig ner. Lura huvudet, det är allt det handlar om. Jag kan vara helt slut och ha negativa vibbar på min Air, för där har jag kämpat med ett frilansgig som inte vill som jag, men när jag sätter mig vid iPaden så får jag andra associationer. Hacka livet…

Min iPad används för läsning, för lättare surfande i soffan, samt för skrivande. Det sistnämnda är det man kan tänkas ha svårt att förstå, så vi kör en punktlista till.

  • Jag skriver snabbast på min MacBook Air. Den gamla, ärligt talat, för den nya sitter inte riktigt än, men det är bara en tidsfråga.
  • Min iPad är god tvåa. Vi talar om 80% av hastigheter på det engelska tangentbordet. Det svenska sitter inte än, om det är en mjukvarufråga eller bara så att de extra tangenterna tar upp för mycket plats vet jag inte, vi får se.
  • Min iPhone är nästan lika god trea. Runt 70% av min normala hastighet kom jag upp i när jag testade tidigare, det har knappast försämrats.
  • Pennan är sist, men det är mest en uthållighetsfråga. Jag blir trött i handen, där ser man vad ett liv av tangenter har gjort… Dessutom kan bara jag läsa vad jag skriver, bara en sådan sak!

För mig, som jobbar med text, så känns iPaden motiverad bara som superultraportabel skrivmaskin. Kafétiden för den är hotad, 11-tumsdatorn är helt enkelt nästan lika smidig, men det finns en plats däremellan ändå, mellan min MacBook Air och min iPhone. I framtiden kanske det blir ett bra bloggverktyg av paddan, men idag så är det för komplicerat att pyssla med bilder och det är något som man helst ska använda som bekant. Så länge är det läsplattan som ingen Kindle en Cybook någonsin kan bli, för den är öppen för allt online.

Mitt användande är lika högt idag som när jag fick den, kanske rentav högre. Om det betyder att jag har för mycket gadget-tid kan vi väl låta vara osagt.