Det är mycket nu, med WordCamp Stockholm såväl som spännande uppdrag och bokarbete. Ber om ursäkt för långa svarstider på e-post samt inte minst ett övergripande lågt tempo i sociala medier från min sida. Det känns aldrig kul, så jag…
Eh. Vänta nu.
Skriver jag faktiskt en bloggpost om att jag har mycket att göra, och ber om ursäkt för att jag inte bloggar mer?
Wake up call.
Nu är det förstås inget sådant, jag har skrivit dylika poster tidigare, och att meddela lång svarstid på e-post här samt på Twitter fungerar faktiskt för mig. På det här lagom omständliga viset vill jag istället påminna alla om att du måste inte alltid vara där, fast internet är always on. Det är okej att ha mycket att göra, att inte twittra en dag, att koncentrera dig på jobbet framför bloggen, eller helt enkelt ta ledigt från datorn en stund.
Längre planerad frånvaro på en annars väluppdaterad blogg eller motsvarande bör kanske meddelas, dina läsare kan trots allt undra vad som försiggår, eller rentav bli oroliga som har hänt åtskilliga gånger på Twitter. Men kortare?
Nej, ta den tid du behöver. Skriv ingen bloggpost om saken om det inte finns något att berätta.
Som nu. För jag har lite mycket nu.
Resten av veckan, och den kommande diton, blir det skriva skriva skriva för mig. Sista