Idag skulle det vara en Googlefri dag. Journalisten Andreas Ekström kom med initiativet och poängen är att påminna oss om hur mäktiga Google är. Det är med andra ord inget angrepp eller liknande. På Twitter surras det med hashtaggen #nogoogleday.

Själv kollade jag mejlen 00:01 i ren pubertal protest. För självfallet ligger den hos Google, ska jag strunta i den en dag? Eller i mina dokument? Söka med Bing?

Det kan jag förstås göra, men jag ser inte vitsen. Jag använder Googles tjänster för att de är bra och för att jag har tillit till företaget. När jag inte kan lita på dem längre, eller när jag tycker att de inte fyller sin funktion längre, då flyttar jag vidare.

Eller: när Google blir onda förlorar de mig.

En dag utan Googles tjänster är inget jag ser någon poäng med. En dag utan internet kanske, eller en dag utan bensindrivna fordon, då börjar vi tala. Men jag kan byta ut Google Docs mot Zoho, jag kan köra mejlen hos Yahoo eller på egen server, jag kan söka med valfri konkurrent, chatta på MSN, eller vad det nu kan tänkas vara. Google är inte oumbärliga, de är bara väldigt bra på vad de gör. Därför är de stora. Den dag det inte är sant längre så kommer någon annan och tar deras plats. Jag kommer inte skippa denne nykomling en dag heller, för att bevisa en poäng som ser till det lilla snarare än det stora.

Se även intervjun i DN och Sofia Mirjamsdotters post på Bloggvärldsbloggen. Till råga på allt så är flera Google-tjänster nere just nu. Ironiskt.