Jag tror inte någon vet bättre än jag hur lätt det är att starta nya projekt. Det fanns en tid då jag hade så många sajter att jag inte visste vart jag skulle vända mig, så många ambitiösa frilansare att hålla koll på, så många idéer, och en så otroligt naiv syn på hur mycket en ung mans kropp kan klara av.

18 år och dum – blev 19, 20, 21, 22, 23… Det vara fortsatte, inte bara åren utan idéerna, inspirationen och nyckerna (som jag skrivit om tidigare) fick mig att ta fler chanser, för det fanns ju en öppning på marknaden, den sajten hade ingen gjort (eller åtminstone inte gjort det bra), blam-uppe-pang, vidare till nästa.

Det fungerade rätt bra, jag hade ett synnerligen tungt nätverk av spelrelaterade sajter, tjänade pengar och hade precis hur kul som helst. Ett tag, flera år i ärlighetens namn, seg som jag är – sedan dalade entusiasmen och viljan, och någonstans på vägen blev det något annat.

Och då blir det för mycket när allt man gör är jobbar med sin dröm, som inte är en dröm längre. Det är ingen mardröm, det är bara något annat. Jag antar att man inte alltid ser när det händer.

Jag visade mig vara såväl trög som envis, för jag behövde nämligen springa in i väggen och vara några vändor på sjukhuset innan jag fattade. Kunde gått illa det där…

Lärdomen jag tagit med mig från det här, och som jag verkligen försöker påminna mig själv om när viljan att göra för mycket på en gång blir för stark, är att man måste fokusera på rätt projekt.

Det är väldigt lätt att ryckas med för mig, jag får oerhört många idéer, uppslag och förslag – och jag vill göra dem alla. Självfallet är det ingenting jag klarar av, jag är inte 18 längre och även om jag varit det så hade det varit ett säkert recept på krasch. Igen. Att fokusera på det som är viktigt är enda sättet att undvika det resultatet.

Jag säger inte att man inte ska göra flera saker samtidigt, det är jag ett levande bevis på. Just nu skriver jag böcker, redaktörar tidningar, frilansskriver, bloggar till höger och vänster, projektleder ett utvecklingsteam i Ukraina, driver på Skånebloggar, och drar i lite andra tåtar. Är det för mycket? Ibland kanske, men med planering och självinsikten att säga stopp, pause, nu backar vi lite och lugnar ner oss, min arbetsdag är slut, vi hörs imorgon – det är något man måste lära sig. Jag gör inte allt rätt på den fronten nu heller, men det är åtminstone inte med direkt fara för min hälsa längre. Små steg…

Att fokusera på rätt projekt är oerhört viktigt. Inte bara för resultatet, utan för dig själv och ditt välmående med. Glöm inte bort att det senare är viktigare än det förra. Jag vet, det är lätt hänt…