Jag brukar vanligtvis undvika politik här, inte för att det inte intresserar mig utan för att det är ett så infekterat ämne som jag tycker man behöver hänge sig mer åt än bara ströbloggande. Men vad som händer i militärdiktaturen Burma är bortom det, och även om jag inte har några som helst planer på att belysa varje land i kris så är det extra intressant eftersom media är utelåst. Det gör att Ko Htikes blogg är trovärdig nog att citeras, länkas och källhänvisas i tidningarna – något inte helt vanligt med tanke på det bloggförakt som råder i det gamla gardet.

Det här, mina vänner, är en försmak på vad bloggar och den nya tidens lättillgängliga publiceringsmetoder ger. Vi kan få ögonvittnesrapporter från platser där ingen journalist kan ta sig in, skildringar på plats. Det skapar insyn och medvetande för omvärlden, något som är kritiskt för folket i Burma just nu – röda tröjor eller ej.