Var befinner vi oss 2020 och vad ska vi göra för att det ska bli en bra plats? Det är inte riktigt frågan Framtidskomissionen ställer i sin bloggstafett, som jag blivit inbjuden till, men det är nära nog som bakgrund för den här posten.

Det är alltid intressant att sia om framtiden. De senaste månaderna har exempelvis Apple-horden siat om vad Tim Cook & Co. kommer visa oss ikväll. En ny iPhone, ett uppdaterat iOS, och kanske något mer. Rykten, analyser, förhoppningar, mer eller mindre bra källor, påstått läckta delar ur produktionen – allt det där, och ändå träffar journalister, bloggare och analytiker inte alltid rätt. Hur länge har Facebook-telefonen inte varit självklar till exempel? Eller den omtalade iPad-modellen på sju tum?

Det är inte så lätt att se in i framtiden och talar vi något så långt borta som åtta år, alltså 2020, så blir det ännu svårare.

Annika Lidne skrev om var vi befann oss för åtta år sedan, med dotcom och allt det där. Jag minns det väl, liksom hur jag ändrade min arbetssituation och tog karriärsbeslut, och så vidare. Det gör nog alla. Hur väl jag kommer minnas i dag, om åtta år då, återstår att se. 2012 kanske bara blir året då jag skrev några böcker, drev webbyrå, och siade om 2020, vad vet jag?

Låt oss komma till saken då. 2020, åtta år fram i tiden. Det blir häftigt, det är science fiction, det är framtiden. Och allt är stort i framtiden, som reklamfilmen sa.

Datorn är inbyggd i hjärnan och all information är fri!
Vänta nu, stopp. Nej. Åtta år var det ja, riktigt så fort går det ju trots allt inte.

Så: något för 2060 kanske?

Alla har glasögon med inbyggda HUD:ar, informationen är en blinkning bort!
Det här är visionen Google vill sälja med sitt Google Glasses (läs mer här, och kolla vad det kan tänkas innebära här), men antagligen bara för att de vill vara först på arenan. Filmindustrin har sålt in idén att det är bra med skärmar i glasögonen. Spelindustrin kryddar det ytterligare med actionspel i förstapersonsvy där du får information i lätt transparent text, det ser förbaskat bra ut, borde inte hela världen vara sådär? En karta i nedre hörnet, lätt att hitta, när du går på stan, är det inte drömmen? Fast nej, alla kommer inte springa runt med skärmar på insidan av glasögonen. Varför skulle vi vilja göra det, och hur ska vi navigera detta underbara informationsflöde? Med tankevågor, en sorts handenhet, genom att blinka i morsekod? Riktigt så fort går det ju inte.

Så: häftig idé, men dåligt när man tänker efter.

Plastkorten är borta, vi betalar med mobilen!
Det här tror jag stenhårt på, den stora frågan är bara var pengarna tar vägen. Inte de du betalar med, de åker till säljaren, men procenten som rycks på vägen? I dag tar kortföretagen betalt för överföringar, för kredit, och för allt de bara kan. Finns Visa, Mastercard, American Express med flera verkligen kvar 2020? Klarar de av steget från plast till mobil? Jag är lite tveksam, för precis som att Paypal nu vill ge sig på mobila betalningslösningar i stil med Square och iZettle, så är kortföretagen väldigt sena på bollen. De stretar emot i stället för att innovera, vilket är början till slutet. Ännu mer då än nu misstänker jag, för alternativen blir bara fler och fler. Å andra sidan kommer knappast hela Jordens befolkning ha en betalkapabel mobiltelefon på blott åtta år, riktigt så fort går det ju inte, så det här är snarare var vi önskar att vi kommer vara om åtta år. I verkligheten blir det ett gränsland, en övergångsperiod på decennier, som förhoppningsvis inleds snart.

Så: visst betalar många med mobilen, men inte alla.

Fri kollektivtrafik ger renare luft och ett bättre stadsliv!
Låt mig börja så här: att vi inte har fri kollektivtrafik i Sveriges städer, och att det inte pumpas ordentligt med pengar på att göra den effektiv, ser jag som ett skämt. Inte för att jag tycker att det borde vara gratis och medborgarna inte ska betala, det funkar ju inte riktigt så. Däremot vore det bra att verkligen dra ner på antalet bilar inne i stan, det skulle vara bra för miljön, och vi skulle må bättre av att slippa den stress det innebär att köra i snigelfart när man redan är tio minuter sen till mötet. Att det sedan betyder att stadsplaneringen behöver revideras, att det behövs mer utrymme för alternativa fortskaffningsmedel, och att pengarna för det här trots allt måste komma någonstans ifrån, det är inte riktigt mitt problem.

Så: fri kollektivtrafik känns inte helt osannolikt, men SL kommer inte hålla tiden för det.

Papperstidningen är död och all information är digital!
Såväl tidningar som böcker kommer även i fortsättningen finnas på papper, men någon daglig blaska kan du nog se dig i skyarna efter. Redan i dag finns det gott om alternativ läsning på nätet för dig som inte tycker att DN, Svenskan eller Aftonbladet täcker dina intressen, eller ens gör ett bra jobb. Det enda som egentligen saknas är packeteringen (den responsiva webben och appar som Flipboard är bara början) och affärsmodellen. 2020 är det förstås löst och det finns pengar till kvalitativ undersökande journalistik samt utrymme för alla nischer att frodas. Fast det fungerar ju inte riktigt så, vinster ska fortfarande maximeras och om gammelmedia tycker att de är i kris i dag så är det verkligen bara början. Räddningen heter inte heller nymedia, för nygammelmedia kommer slåss mot Nästa Stora Grej även om åtta år. Villket är en bra sak, vem vill stå still egentligen?

Så: köp inte aktier i företag som lever på pappret, de har väldigt hårda år framför sig.

Eboken tar över och förlagen marginaliseras!
När vi ändå pratar papper: boken som format flyttar från pappret. Eboken tar över och alla kan ge ut en bok, ungefär som i dag fast med bättre läsupplevelser tack vare förbättrad hårdvara. Det finns absolut ingenting som kan stoppa det här, pappersboken kommer bli något främst för samlare och de som helt enkelt föredrar pappret och gärna betalar för sig, och pocketboken är så gott som död. Vänta bara, snart – och det här sker inte 2020 utan betydligt tidigare – kan du köpa en läsplatta med åtta böcker för några hundralappar på varje större flygplats. Det är bara början, det finns ingen framtid för tryckt köp och släng-litteratur. De stora förlagen, med sina förskott och 18 månaders ledtider, de ligger synnerligen pyrt till. Visst behövs det någon som kan skilja skräp från kvalitet, förlagens eviga argument för att försvara sin existens, men det kommer lösa sig självt, och snart finns det ingen anledning att lita på ett vinstdrivande företags urval. Jättarna i New York, med sina motsvarigheter i Sverige, blir små aktörer som lever på hårdinbunden utgivning för att de har inte makt nog att synas på eboksmarknaden längre, och ingen författare med två hjärnceller vill ge dem mer än kaffepengar för vad de gör. Fast riktigt så fort går det ju inte, allt för många författare har skrivit på avtal som ger jättarna eboksrättigheterna på livstid, till en tramslåg royalty dessutom. Vissa har skrivit på under hot om ingen ytterligare utgivning, andra vet helt enkelt inte bättre. Det köper förlagen lite tid, även om det är tveksamt att de kan göra något vettigt med den.

Så: eboken är framtiden, förlagen kan visa sig sega att ta död på.

Mobilen blir en dator och alla kan göra allt med supermaskinen i fickan!
Eh, mobilen är redan en dator. Däremot blir den en betydligt kraftullare sådan, långt bortom vad du har på ditt skrivbord i dag. Det är möjligen tidernas säkraste sak att förutspå, för det är precis den utveckling vi sett hittills; datorerna blir mindre, vi får mer plats för lagring, allting blir häftigare. Du har mer datorkraft i fickan än vad NASA behövde för att sätta människor på månen (fånig liknelse för övrigt, men den låter bra), men vad gör du med den? Spelar Angry Birds och kollar Facebook. Mer datorkraft i fickan betyder främst att du kan slå ihjäl tid med häftigare saker, inte att alla kan göra allt bara för att processorkraften finns där. Det funkar ju inte riktigt så, i slutändan är det personen som använder verktygen, inte tvärtom.

Så: ja, kraftigare mobiler, och ja vi spelar säkert mest spel på dem ändå.

Datorn som vi känner den är död!
Den stationära datorn försvinner, laptopen med. Allt är en tablet av något slag, en iPad fast mycket snabbare, häftigare, känsligare och bättre på alla sätt och vis. När vi behöver så projicerar den data, och vi styr den genom att vifta i luften, slänger runt våra virtuella dokument och bilder. Science fiction blir verklighet, Minority Report medföljer som inbyggd skärmsläckare. Fast riktigt så fort går det ju inte, dels för att det skulle bli ett väldigt massa viftande, och dels för att det alltid finns de som behöver maximal datorkraft, och den kommer aldrig vara en liten massmarknadsprodukt. Datorn som vi känner den finns kvar, men däremot behöver Svensson ingen, det räcker med en tablet som du sedan kan koppla tillbehör till – trådlöst så klart – för olika ändamål. Något annat som kommer förändra interaktionen med datorn, och minska behovet av fysiska tangentbord (som trots allt finns kvar), är att mjukvaran för röstigenkänning blir bättre. Vi kommer prata med våra datorer 2020.

Så: proffsen behöver fortfarande mer traditionella datorer för tunga jobb, men Folk-PC:n kommer aldrig tillbaka.

Ditt nya ID-kort är digitalt!
Först, det pratas ofta om Facebook som möjlig digital identitetstjänst. Jag är väldigt förvånad om Facebook finns kvar i någon maktposition att tala om när vi ringer in 2020. Däremot kommer vi säkerligen kunna legitimera oss med digitala ID-kort, som vi använder via chip eller mjukvara i våra mobiltelefoner. Det gör vi ju redan, för övrigt, med e-legitimation och BankID exempelvis. Vi behöver med andra ord inga pass eller körkort, allt är digitalt, och inte nog med det – incheckningen gör vi själva genom fingeravläsning och RFID-chippet i mobilen, pang så är vi identifierade. Passköerna är borta (men säkerhetskontrollen är invasiv, om du inte betalar extra) och allt går smidigare! Fast riktigt så fort går det ju inte, kort och gott – inte nog med att det finns länder som inte kommer vara där rent tekniskt, precis som med betallösningarna, så är det sega processer vi talar om.

Så: digitala ID-kort är framtiden, men de kommer inte vara utfärdade av Facebook, eller ersätta vital identifikation som pass exempelvis.

Det blir färre jobb för alla!
Bättre industrirobotar, smartare datorer, bättre mjukvara, mindre behov av butikspersonal – allt det där för att det finns färre jobb. Det finns ingen räddning längre, för arbetslösheten skjuter i höjden. Människan behövs inte i samma utsträckning, industrierna sparar pengar på robotar, och IT-avdelningarna läggs ner eller outsourcas till mer kostnadseffektiva länder. Fast riktigt så fort går det ju inte, vi har klarat oss rätt bra utan att vara ett industriland så här långt, och med ett samhälle i utveckling skapas nya jobbmöjligheter, nya företag, och ny framtidstro. Däremot behövs det säkerligen mer fantasi för att skapa sig ett bra jobb i framtiden.

Så: det kommer bli trängre på Arbetsförmedlingen, men å andra sidan flyttar den till nätet, och arbetslösa uppmuntras till kreativa lösningar.

Äldre blir allt fattigare!
Vi blir bara äldre och äldre, pensionärerna lever längre och längre, pengarna börjar helt enkelt ta slut! Skatter räcker bara så långt, arbetsföra uppmanas hjälpa sina äldre så att de har råd att leva. Statliga vårdhem inrättas för de värst drabbade, och antalet självmord bland 70+ ökar lavinartat. På Flashback (som förstås finns kvar) pratar man om att ättestupan har kommit tillbaka, och folk fruktar att gå i pension. Fast riktigt så fort går det ju inte, åtta år är trots allt bara åtta år. Att vi lever längre är dock tveklöst ett ekonomiskt problem och troligtvis kommer vi se sviterna av det 2020 då det blir en del av planeringen för framtiden. Räkna med skattehöjningar, avgifter, och att du kommer vilja kontrollera din ålderdom själv.

Så: äldre får nog ungefär lika lite pengar 2020 som nu.

Vi är övervakade och chippade!
2020 har nästan alla ett chip i sig. Det här chippet övervakar dina rörelser, utlöser larm om du är någonstans du inte får vara, och kan även användas som identifiering. Medborgare med chippet kommer åt statliga tjänster snabbare, behöver inte vänta på registrering och kan rösta utan komplicerade säkerhetsprocedurer (som tvingades fram på grund av valfusk). Alla som passerar sjukvården erbjuds chipping, och kriminalvården chippar alla interner. Samhället vet plötsligt inte bara var det finns folk, utan även vilka de är, och övervakningskamerorna ersätts av virtualiseringar av områden i stället. Naturligtvis är det bara staten som har tillgång till personspecifik information, men näringsidkare och säkerhetsbolag kan komma åt grundläggande data om var personer är inom deras nätverk. I framtiden ska du få betala och identifiera dig med chippet, men eftersom det ännu inte är obligatoriskt för alla medborgare så är det inte en universell lösning. Det är planlagt till 2032. Fast riktigt så fort går det ju inte, alla djur är inte ens chippade och ramaskrit det här skulle utlösa försenar tveklöst personchippningen ytterligare. Chippning av kriminella ligger dock närmre till hands, men även det tror jag ligger bortom 2020.

Så: ingen chippning inom de närmaste åtta åren.

Det blir ingen ny dotcom-bubbla, nätet gasar i stället för att krascha!
Nej, nätet kraschar inte och vi får ingen ny dotcom trots att det investeras hejvilt. Motiveringen är enkel: i dag tjänar företag pengar på nätet, under dotcom så var inte det riktigt fallet. Vi går rentav så långt att näthandeln tar över, att handla fysiskt är något som vi gör allt mindre. 2020 finns det showrooms och popup-butiker, men att betala dyra pengar för att ställa varor på hyllor för att någon ska komma och köpa dem förr eller senare, det kommer helt enkelt inte att hända. Titta på dem, beställ på plats eller hemifrån, och vips dyker de upp vid dörren. Det är för övrigt Postens enda chans att överleva, för vi skickar inga brev längre. Förändringen i handlingsvanorna gör att det blir stora utrymmen lediga på eftertraktade platser i städerna eftersom produkterna inte behöver lika mycket plats för att visas upp, i de fall det ens behövs ett showroom, så befolkningen kan flytta tillbaka till innerstan och vi får en mer levande stad. Fast riktigt så fort går det ju inte, åtta år må vara lång tid och ehandeln kommer tveklöst fortsätta växa, men logistiken kostar fortfarande pengar och vi vill fortfarande kunna köpa ett paket mjölk fem i tio på kvällen för att det känns som en bra idé med en kvällslatte.

Så: nätet kraschar inte, men ehandeln ersätter inte den fysiska motsvarigheten riktigt så fort.

Detta är ett inlägg i Framtidsstafetten, initierad av Framtidskommissionen och projektledd av Twingly. Läs gärna mer och hitta övriga inlägg i bloggstafetten på http://www.framtidskommissionen.se/gastbloggare/