Sölve Dahlgren har skrivit två intressanta blogginlägg, ett om valet av förlagstyp, och ett om hur många böcker en författare behöver sälja för att kunna leva på sitt gebit. Det är intressanta poster, väl värda en genomläsning.

Naturligtvis talar Sölve Dahlgren lite i egen sak, eftersom han är en av grundarna till Hoi Förlag. Hoi är ett så kallat hybridförlag, vilket betyder att de säljer utgivningspaket till författarna de ger ut. Det är ingen ny modell, men fram tills för ett par år sedan var den mindre känd, kan vi väl säga. Hybridförlag brukar ha ett upplägg där författaren tar alla kostnader för utgivningen – inklusive redaktörer, formgivning, med mera – men i gengäld så går alla intäkter till att tjäna in denna initiala investering. Först därefter får hybridförlaget en del av kakan, i Hois fall är det en fördelning på 80/20 till författarens fördel. Naturligtvis har hyridförlaget redan tjänat en slant på författarens investering, vilket är varför journalister och bloggare tenderar måla en otrevlig bild av hybridförlag som utnyttjare av författares drömmar. Det finns säkert sådana, men jag vill nog tro och hoppas att de är i minoritet, och att de flesta faktiskt bara vill ge ut bra litteratur.

Hoi Förlags utgivningspaket börjar på 69 000 kr, och i dessa ingår en hel del – se bara hur många ord som är fetstilade på deras webbplats. Dessa 69 000 kr inkluderar dock inte tryckningen, så beroende på vad för typ av bok som ska ges ut, samt upplagan, så blir det förstås betydligt dyrare. Huruvida det är ett bra eller ett dåligt pris beror helt och hållet på vad du är villig samt kapabel att göra själv – alla tjänster som Hoi erbjuder kan du köpa själv, det rör sig om en paketering här. Ställer du tjänsterna som Hoi erbjuder mot att köpa dem själv så är det troligt att du kan spara pengar, men det är förstås bara halva sanningen. Utöver att köpa in tjänsterna så ska de hanteras – projektledas om du så vill – samt dessutom handlas upp innan dess. Allt det där tar tid, och möjligen är det tid som är bättre spenderad med att skriva fler böcker?

Jag förstår att hybridförlagsmodellen sticker i vissas ögon. Med lite insyn i hur förlagsverksamhet fungerar så är det lätt att ta fram en kalkyl som får 69 000 kr att se dyrt ut, men det utgår från att du är bekant med alla delar av processen och vet hur du ska gå till väga. Få är det, få författare bör lägga tid på att vara det.

Utgivning via hybridförlag ställs ofta mot ren egenutgivning. Ger du ut din bok själv tar du hela kostnaden – precis som för ett hybridförlag – men också hela hanteringen av allt kring denna kostnad. Ska dina chanser som egenutgivare vara riktigt goda så behöver du kunna allt som hybridförlaget säljer. Det inkluderar marknadsföring och PR, formgivning, prissättning, och allt det andra. Du kan köpa in de här tjänsterna, flera av dem bör du tveklöst betala för, men det tar som sagt också tid. Dessutom behöver du veta vad du behöver köpa för tjänster.

Jag behöver ingen redaktör, jag har gått igenom mitt manus två gånger! Korrekturläsning, det kan väl vem som helst göra? Kolla mitt snygga omslag, lila text på gult rapsfält, med ett charmigt handskrivet typsnitt jag hittade på nätet! Två tweets och dela på Facebook räcker som marknadsföring. Jag mejlar DN direkt så recenserar de min bok.

Inget av det där är någon vidare bra idé, milt uttryckt. Hybridförlaget vet säkerligen bättre, ett argument för att deras modell är att föredra framför egenutgivning, men det håller inte riktigt. En författare villig att betala 100 000 kr eller mer för att få sin bok utgiven kommer knappast snåla med någon av de där tjänsterna. Klart det behövs en redaktör, klart det ska korrekturläsas, klart en designer ska göra mitt omslag och typsätta min bok, och klart det behövs en ordentlig marknadsförings- och PR-strategi. Är din författardröm värd över hundratusen kronor så snålar du inte bara för att du inte får kostnaden på en sammanställd faktura – däremot kanske du inte vet att allt det där behövs. Min poäng är att egenutgivare som snålar med tjänsterna som hybridförlaget erbjuder i paket, de är inte beredda att betala för paketet från första början, och därmed ingen kund hos hybridförlagen. Jämförelsen håller inte.

I slutändan handlar det om hur bra din bok blir. Om hybridförlaget du anlitat inte gör ett bra jobb så har du inte vunnit något. Om du vet hur en bok blir till så kan du köpa tjänsterna själv. Slutresultatet är det viktiga.

Det går inte att skriva om bokutgivning utan att nämna den traditionella modellen, med de stora bokförlagen och deras plats på marknaden. I Sölve Dahlgrens post om hur många böcker du måste sälja för att leva på ditt författarskap så drar de traditionella förlagen det kortaste strået. Matematiken är enkel, men förutsättningarna skiljer sig mellan utgivningsmodellerna.

Ett traditionellt förlag har etablerade kanaler, till bokhandlare såväl som för marknadsföring. De har minst lika stor erfarenhet av bokförsäljning som någon annan modell, och allt maskineri på plats. Det betyder att möjligheten till en större försäljning är högre, mer sannolik, hos ett traditionellt förlag. För 100 000 kr har du gett ut din bok – själv eller via ett hybridförlag – men det är ingen tunnelbanekampanj inräknad där direkt. De traditionella förlagen satsar på de böcker de ger ut, olika mycket förstås, men likväl. Om de gör sitt jobb så säljer de fler böcker, och därmed är det lättare att nå en större upplaga än för andra utgivningsmodeller. Därför är det skevt att jämföra var du tjänar mest på 1 000 sålda böcker – för du bör nå den punkten olika snabbt. Ett tidsinslag i kalkylen vore intressant, men det är förstås omöjligt att göra något annat än en meningslös gissning. Oavsett vem som ger ut en bok, så är det inte säkert att den säljer. Det finns hur många exempel som helst på böcker som de traditionella förlagen hoppat över, gång på gång, varefter de till slut når marknaden och säljer i mastodontupplagor. Ännu fler exempel finns på böcker sålda i tiotal exemplar.

Om ett traditionellt förlag kom till mig med en påse pengar för att jag skulle skriva en bok så skulle jag överväga det. Jag skulle antagligen säga ja, för det tar så mycket från mina axlar. Faktum är att jag har sagt ja, flera gånger, till John Wiley & Sons. vilka har gett ut nästan alla mina teknikfokuserade böcker. Då, när jag sa ja första gången, var egenutgivning något smutsigt och komplicerat. Idag är det enkelt, om än kanske inte helt accepterat. Påsen pengar jag fick då, den hade jag nog tyckt var lite för liten idag, men det är egentligen den enda skillnaden, då och nu: förskottet ett traditionellt förlag behöver erbjuda för att jag inte ska välja en mer flexibel utgivningsmodell. Min situation är förvisso inte typisk, för jag har erfarenhet av förlagsbranschen, kan kravställa en beställning, och därmed göra alla stegen som ett hybridförlag erbjuder. Det är lätt för mig att säga “jag vill ha ett förskott på X, annars ger jag ut boken själv”, medan andra inte har min bakgrund, och därmed är X något annat.

Bokutgivning är spännande och förlagsbranschen är under förändring. Vissa kallar det en attack, andra målar domedagsscenarion kring hur enorma vågor av skräp kommer dölja de få öarna av kvalitativ litteratur som existerar. Det är naturligt att vara orolig, rädd rentav, när stora förändringar inträffar, men samtidigt är det lätt att glömma bort att de flesta förändringar är av godo. Det är utveckling, något kommer därefter, och så här långt är det svårt att se var utvecklingen har varit negativ för litteraturen. Boken som produkt – papper i en pärm – kommer måhända förändras, men litteraturen är densamma, och boken är hur som helst ändå mer ett koncept än en sak. Här någonstans är vi idag, med ett läsande som inte alls är i kris, men väl i förändring vad gäller aktörerna på marknaden. Det är en utmärkt position att vara i, om du funderar på att skriva en bok.