Just nu pågår #blogg100, en utmaning startad av Fredrik Wass med över 500 bloggar som deltar. Utmaningen består i att skriva en bloggpost om dagen i 100 dagar, och hyllningskören låter inte vänta på sig. Dels för att det är ett kul tilltag, och dels för att Wass – liksom många andra (jag inräknad) – har sina cheerleaders som hejar på. Inget ont om det, så fungerar det helt enkelt.
Själv deltar jag inte, eftersom #blogg100 är tänkt som en utmaning, och en bloggpost om dagen är inte en utmaning för mig. Jag jobbar med att skriva, bland annat, och även om jag planerar mitt skrivande så är snittet långt över en post dagligen. Så är det inte för alla, de flesta prioriterar bort sina bloggar till förmån för annat som upplevs viktigare och mer akut. #livet, som det hade hashtaggats på Twitter, tar plats och för de allra flesta är bloggen ett sidoprojekt. Inget konstigt med det heller.
En utmaning som #blogg100 kan ändra på det, precis som NaNoWriMo. I bästa fall ger det en vana att skriva dagligen, vilket är bra. Bra skribenter, oavsett om de är författare, journalister, bloggare eller kolumnister, skriver så gott som dagligen. Att skriva är ett hantverk, det behöver utövas, och vem som helst kan lära sig att skriva.
Det betyder inte att allt som skrivs bör publiceras.