Sveriges största blogg (det är många som svänger sig med den beskrivningen, men finns det oberoende siffror på det?) läggs ned, för Alex Schulman tycker inte om vem han blivit och kan inte stå för vad han skriver. Det säger han rentav själv, på en presskonferens såväl som i sin sista post på Att vara Alex Schulman, den omtalade bloggen under Aftonbladet-paraplyet. Via Resumé och IDG får vi dessutom veta att Alex aldrig ville såra någon, samt att det blir fler Aftonbladet-projekt framöver, förutom de sedvanliga krönikorna.

Pressombudsmannen Yrsa Stenius har åsikter om nedläggningen, tycker att det är på tiden på grund av Alex Schulmans “vassa tunga”. Den åsikten kan man förvisso förstå, men det blir värre, och mer generellt mot bloggosfären, i en intervju nyligen.

Vad händer på lång sikt?
– Då måste vi inom pressorganisationerna diskutera om det finns några möjligheter att hyfsa ofoget och alla som är intresserade av pressfriheten måste fundera på vad vi kan göra åt detta.

Hur ser det ut om fem år?
– I värsta fall hamnar vi så småningom i att regeringen funderar på lagstiftning. I dag är det inte pajkastning utan skitkastning. Alex Schulmans målsättning är att tycka till om allt utom folk som är otrogna eller knarkar.

Detta, och mer, i en intervju publicerad i Svenska Dagbladet häromdagen.

Att hota med lagstiftning mot att folk uttrycker sina åsikter – hur juvenila eller korkade de än må vara – är genomvidrigt. Vi har yttrandefrihet i det här landet, något som pressombudsmannen borde känna till.

Personligen tror jag att det handlar om den gamla vanliga bloggrädslan. När alla plötsligt kan säga sin mening kan det bli läskigt, för då kan ju vem som helst granskas. Jag tror det är så enkelt, faktiskt, hur fattigt och löjeväckande det än må verka. Medielandskapet ser annorlunda ut idag än för tjugo år sedan. Ju snabbare alla aktörer inser det, och börjar anpassa sig, desto bättre för alla.