Igår hade Apple sitt septemberevent, vilket betyder nya iPod-modeller och fokus på musik. Så även den här gången, även om det rann in lite iOS-snack också.

Vi börjar med det uppenbara.

Ny iPod touch är det stora. I praktiken en stympad iPhone 4, det vill säga underbara Retina-skärmen, FaceTime tack vare enkel kamera, och en sunkig filmkamera. A4-chip gör den snabb och synnerligen spelbar. Och det är ju spel som säljer touchen, bland annat förstås, men så vill Apple förstås gärna få det att verka. Man talar om att sälja fler enheter än Nintendo och Sony tillsammans, vilket är sant och totalt ointressant. Alla köper inte en touch för att spela, och summorna pengar man faktiskt spenderar på appar torde ligga i lä gentemot vad en PSP-ägare bränner, exempelvis.

Men det fungerar, tugget. Många tar det halvt om halvt på orden och räknar inte efter. Jag spelar rätt mycket, massor på min iPhone rentav, men trots att det laddas in ett tjugotal nya spel i veckan så är det några hundringar i månaden. Mycket pengar kan tyckas, men köper jag spel till PSP eller DS så sticker det iväg långt bortom det. Bara till PSP så spenderade jag närmre tusenlappen förra månaden.

Mer om det här i en post på Spelbloggen längre fram (separat länk till den kommer) – jag ska inte bli för långrandig kring Apples speltugg. Mycket av det är sant, de har ett enormt genomslag och iOS är en spelplattform att räkna med, men det är fortfarande olika ligor. Apple må äga mobilspelsligan så det visslar om det, men pratar vi bärbara spel på Sony- och Nintendo-nivå så ligger de i lä.

Vidare, iPod nano är ball. Ett armband och vi har en fattigmans Dick Tracy-klocka, bara en sådan sak. Varför man ska köpa iPod shuffle, även den omstöpt, vet jag inte riktigt när nanon finns. Visst, det är en prisfråga, och visst, ska man ut och sporta så kanske det känns bättre med en shuffle, men är man inte så priskänslig så måste det väl ändå bli nanon? Näst efter den här modellen, som jag mycket väl skulle kunna se mig själv spontanköpa bara för att den verkar så cool, så tycker jag för övrigt att den knubbiga lilla nanon är att föredra – fast Jobs skippade den helt i sin keynote.

Så iPod classic då. Nej vänta, den glömde de totalt. Säljs fortfarande dock, och kommer säkert finnas kvar så länge folk vill ha den, men dagarna är nog räknade. Det är dock fortfarande den enda som har en chans att få med sig mitt iTunes-bibliotek. Blir inte mer intressant för det dock, den har gjort sitt.

På tal om iTunes så släppte man iTunes 10, finns ute nu och jag hoppas du uppgraderat. Renare och finare, överlag verkar det vara en bra uppdatering. Den stora nyheten är dock det inbyggda sociala nätverket Ping (licensierat från golftillverkaren med samma namn), vilket tveklöst kommer få hugade iTunes-shoppare att köpa ännu lite mer. Nätverket visar helt enkelt vad du köper och skriver om i iTunes Store, och sedan kan du prata om det med dina vänner.

Eller med andra ord: ingen Facebook-dödare.

Ping är för att öka merförsäljning genom att låta dig hitta vad dina kompisar gillar, och för att Apple ska kunna lyfta fram artisterna ännu mer. Det tycker artister om, och det vill skivbolagen se, så då finns det potentiella exponeringspengar att tjäna.

Det är smart, och med 160 miljoner användare så kommer troligtvis en dedikerad klick att fastna. Kanske lyckas Apple mainstreamifiera Ping, vilket Ping-knappen i nya App Store-appen kan bidra till, och då blir det andra bullar, men just nu lever vi inte inne i iTunes. Vi kanske handlar där, spelar eventuellt musik därifrån, men inte mer än så. Apple vill göra samma sak som Spotify, nämligen få oss att engagera oss inifrån programmet. Jag tror den sistnämnda ligger bättre till för det, men det kan ändras – Apple har lyckats förr som bekant.

Ett snabbt kast till iOS då. Den goda nyheten är att iOS 4.1 släpps om en vecka, och har HDR-funktionalitet för kameran. Det betyder lite bättre bilder, kanske inte så bra som Jobs visade på sin keynote men väl så intressant. HDR betyder att du egentligen får flera bilder som tillsammans bildar en bättre slutbild. Lovande.

Den dåliga nyheten är att iOS 4.2 kommer först i november, och det är då iPad tar steget till mappar, multitasking och liknande som vi vant oss vid sedan länge. Apple har sagt november hela tiden, men jag tycker det är oerhört svagt att man inte fått ut iOS 4 till paddan tidigare, den har trots allt mer nytta av det än iPhonen om man ska vara riktigt ärligt. Avsaknaden av trådade konversationer i Mail-appen är väldigt frustrerande, exempelvis, och multitasking vet vi ju alla hur trevligt det är.

Andra nyheter i iOS 4.2 är trådlösa utskrifter från iPaden, vilket visar att Apple menar allvar med den som ett faktiskt arbetsverktyg. Jag har skrivit flera hundratusen tecken i Pages på paddan så jag intyga att den duger mer än väl för väldigt mycket vi annars har förlitat oss på laptops för att göra. Det är en fantastisk liten sak, den där iPaden.

Kanske blir den ännu lite bättre i november? Det är i skrivande stund 152 dagar sedan iPaden släpptes. Blir det en uppgradering i november? Visst vore det underbart med en Retina-skärm på den med, så oerhört skarp som iPhone 4-skärmen är så kan jag inte annat än hoppas. Däremot tror jag inte riktigt på det själv, av den enkla anledningen att det i så fall behövs ett nytt chip under huven, dagens iPad skulle troligtvis inte orka driva den skärmen när det blir lite tyngre saker. Det är i och för sig inte otroligt, men jag tvivlar. Mer lagringsutrymme skulle däremot inte förvåna mig.

Fast egentligen tror jag på en ny iPad tidigt i februari 2011.

Förresten så verkar det som att Sverige får iPad samtidigt som iOS 4.2 släpps. Då introducerar man nämligen en väldig massa språk i operativsystemet, så gissningsvis ämnar Apple lansera den på bred front då. Årets julklapp i Sverige med andra ord, vad köpmannaföreningar runtom i landet än må säga.

Och så en sak till. Apple visade upp en ny Apple TV, som alltså inte fick heta iTV. Jag förstår varför. Den lilla lådan, så liten att du kan hålla den i handen, är faktiskt inte särskilt imponerande och långt ifrån den iOS-enhet i vardagsrummet som många drömt om. Ingen lagring, allt strömmas från din dator eller hyrs från iTunes. Jag gillar konceptet men naturligtvis fungerar det inte här i Sverige, man släpper den inte ens i större delen av världen i det här skedet, även Jobs sade att det var på gång. Vi kan helt enkelt inte hyra TV-serier och filmer via iTunes som man kan i USA, vi har inte Netflix.

99 cent för att hyra ett avsnitt ur en TV-serie från Fox eller ABC – de enda som är med på Apple TV-tåget från början – låter väl förvisso okej, jag hade tveklöst gjort det om jag kunde följa de amerikanska tablåerna, men Apple fick inte vara i rampljuset där särskilt länge. Amazon har nämligen redan gjort samma sak, och det betyder att Google kommer följa med. Frågan blir istället vilket plattform man vill titta på. I min värld väljer jag så klart Apple TV, gränssnittet och produktens utformning säger allt.

Och priset. $99 kostar Apple TV när den kommer om fyra veckor. Ryktena stämde.

Fast inte här då, däremot kan vi köpa den gamla för knappa 1 900 kr. Den är dessutom hackbar, så kanske är det något att införskaffa. I alla fall för er som inte bitit i det sura äpplet (pun intended) och köpt en Mac mini till HDTV:n. Just därför blir det knappast en Apple TV här hemma, jag sneglar snarare mot nya Plex. Får nog anledning att återkomma i ärendet.

Allt det där, samt lite siffror på hur otroligt framgångsrika Apple är, var vad Steve Jobs och gänget bjöd på. En stabil iPod-familj, en rolig hobby i Apple TV, fräscha iTunes 10 med halvintressanta Ping, lite iOS-nytt – allt som allt ganska precis vad alla väntade sig.

Vilket är lite tråkigt. Jag ville ha något nytt, något sprudlande, någon som inte surrat på nätet i flera veckor.

Eller i alla fall en ny MacBook Air.