Över hundra e-brev i de olika mapparna efter sorteringen. Det är deprimerande att se, så jag ger upp för dagen och gnäller i en bloggpost istället. Visst, mycket pressmeddelande och pitchningar, framför allt till Blog Herald, men ändå.

Hundra!

Överväger starkt att arkivera skiten och låtsas som ingenting. Fast inte just ditt brev då, förstås – det ska jag förstås svara på!

Hrm.

Lägg sedan till diverse notifieringar från framför allt Twitter (både till mitt svenska och mitt engelska konto) och jag har tiodubblat siffran. Tänk att inkorgen är en sådan stressfaktor i dagens samhälle. E-post som kommunikationsmetod måste vara trasigt, för jag väntar svar och folk väntar på mig, ingen har tid och när det blir av så är det plötsliga ryck – för att sedan riskera att stanna upp igen.

Lustigt nog är DM-korgen på Twitter tom. Jag undrar just om det betyder något?