Han bloggar tydligen igen, den där Alex Schulman som såväl älskas som hatas i den svenska bloggosfären – och utanför den. Nu senast kan han räkna in en extra push av Veckans Affärer-chefisen Pontus Schultz på Ekonomynyheterna.se (Beta Alfa var först, hej på dig). Sveriges första superbloggare (vara medlem i kungafamiljen räcker tydligen inte längre) kallas han, herr Schulman, av herr Schultz. Äter de frukost tillsammans månne, för bland den mängd inlägg som bloggsåpan genererat är det mesta ointressant och tamt, ungefär som Fredrik Virtanens gamla blogg var innan jag lämnade den för gott.

Men Pontus Schultz har en intressant poäng, dock. Han har uppenbarligen insikt i Aftonbladets trafik, för han skriver att Schulman ståtar med närmare 250 000 besökare i veckan – även om siffran nog är tagen ur luften trots allt. Senare är han nämligen osäker på om det är unika besökare eller ej, så troligen har den snappats upp någonstans.

Hur som helst, det är en ansenlig siffra – Schultz placerar oblygt Schulman-bloggen bland de tjugo största mediasajterna i Sverige. Emerge skulle troligen mörda för den uppmärksamheten, för övrigt, och skulle vara betydligt mer värdiga den.

Det intressanta är vad som händer nu. För trafiken de har skapat är värd någonstans mellan 20 och 35 miljoner kronor om året i annonsintäkter (lite beroende på hur många unika besökare de har). Och den extrema snabbrörligheten gör att de troligen skulle ta med sig de allra flesta även om Alex tackade för kaffet och lämnade Aftonbladet.se.

Det är pengar det, herr Schultz. Vilka företag vill annonsera i Alex Schulmans anteckningsblock, nedsmetat med kaffe och familjelänkning? En del, säkerligen, för Schulman är ju Kändis och ibland vill man synas i sådana sammanhang. Självfallet är trafiken långt bortom TradeDoublers klickannonser och Googles kontextuella diton, men man kommer inte ifrån att det behövs en rätt slipad säljavdelning för att håva in de slantarna.

Annonsörer vill ofta synas bland bra material, något som förvisso är subjektivt så vrid lite på det: de vill synas i seriösa sammanhang. Jag inser att “seriösa” i det här fallet inte har ett bestämt värde, det kan vara olika för olika produkter, företag och tjänster – men en hafsig dokublogg torde inte vara förstahandsvalet för så många, trots småkaxig men kontrollerad öppenhjärtlighet.

Å andra sidan: kanske kan Alex Schulman & Co. i Schulmangruppen – om den någonsin visar sitt rätta jag – bredda med äkta livsstilsskvaller av den typ som förstnämnda gjorde som chefredaktör för magasinet Stureplan?

Pengarna finns där, kanske inte i den omfattning som Schultz tror, men nog skulle Schulmangruppen kunna hävda sig. Med rätt design och bloggarna som ett marknadsföringsmedel och inslag snarare än huvudsakligt innehåll, då kan det kanske bli verklighet.

Att vara Alex Schulman torde vara tämligen enkelt, med webbvänner som Pontus Schultz.