Tro det eller ej, men psykedeliska britrockarna Kula Shaker har inte lagt av, de har rentav en ny platta ute. Så jag tog mig en titt, och slängde mig sedan huvudstupa in i de lätt indiska undertonerna, från första plattan – hyllade K – till den senaste. Vilket blir tre skivor och en EP. Ergo, en special!
K av Kula Shaker
Det började (1996) med K, en skiva driven av MTV-hits som Tattva och Hey Dude samt Govinda. Nämnda tre är alla bra låtar, och lägger man även till Smart Dogs, retroflirten 303 och väldigt britpopiga Start All Over så får man en rätt bra platta. Problemet är att resten bjuder på en rejäl överdos av mysticism och indiska rytmer, mantran – och är man inte på humör för det fungerar det inte. Med tanke på priset K säljs för idag så finns det dock ingen större anledning att inte äga skivan – och är man lagom skruvad i knoppen en kväll så sitter den som en smäck, dessutom.
→ Köp K från CDON eller Ginza.
Peasants, Pigs & Astronauts av Kula Shaker
Inte ens Bob Ezrin kunde rädda den här plattan (1999). Det är K en gång till, men med ännu starkare psykedeliska ljudmattor och utsvävningar. Tre år senare och alla trodde väl Kula Shaker var döda – skivan fick dock rätt hyfsad kritik, mer för hantverket än något annat – men efter den här så var bandet märkt med one (three snarare) hit wonder i mitt huvud. Inledande Great Hosannah gillar jag, och S.O.S. samt 108 Battles (Of the Mind) är riktigt bra låtar, men resten är allt det jag inte riktigt orkade med på K.
→ Köp Peasants, Pigs & Astronauts från CDON eller Ginza.
Revenge of the King av Kula Shaker
Mellanspel. Från ingenstans – för mig i alla fall – anländer EP:n Revenge of the King (2006). Titelspåret och Dictator of the Free World överraskar, liveversionen av Govinda är sämre än originalet, men Six Feet Down är också helt okej. Kvar är Troubadour, vilken jag tycker är tråkig. Men vad som gör Kula Shaker intressanta igen är att det är betydligt mer balanserat, mindre indisk knarkdimma, mer tajta rocktoner.
Strangefolk av Kula Shaker
Och årets skiva, Strangefolk (2007), följer upp Revenge of the King med lite mer mystiska tongångar, men med mer balans än Peasants, Pigs & Astronauts. Skivan innehåller dessvärre bara två hits, Great Dictator (of the Free World), vilken är en ny version av Dictator of the Free World från EP:n, och Fool That I Am. Föga förvånande är ingen av dem ett utspela av orientaliska toner, utan snarare mer raka rocklåtar. 6ft Down Blues utmärker sig med ett väldigt spetsigt riff, och i Song of Love/narayana får vi lite vad vi väntar oss från bandet, men på det balanserade – om än inte lika fulländade – vis som exempelvis Tattva.
De prykedeliska tonerna är dämpade, skivan är mer balanserad men ändå ganska varierande – enda problemet är att topparna är lite för få. Likeväl, Strangefolk är en comeback som inger hopp. One hit wonder-stämpeln är borta, det gläder mig.
Recensioner: DN och SvD.
→ Köp Strangefolk från CDON, Ginza eller CD-Wow.