ℹ️ This is an archived legacy site for link purposes only.
Jag har inte Flash aktiverat på min primära webbläsare (Safari, för den som undrade), vilket gav mig den här fantastiska upplevelsen när jag besökte DN i dag:
Ingen väg vidare, ingenting. Omladdning av sidan löste förstås problemet (då får man inte helsidesannonsen), men inte direkt en snygg lösning där. Förhoppningsvis något temporärt.
Jag avskyr verkligen webbplatser som laddar om automatiskt. Annonsnätverken borde svartlista dem, för det handlar bara om en jakt på sidvisningar. Ja, jag tittar på er Resumé. Skäms tamigfan.
Intressant undersökning om var svenska surfare tittar någonstans. Inte så förvånande resultat kanske, men ändå.
Som annonsör har man kort om tid att fånga intresset hos besökaren. Undersökningen visar att en annons finns i webbläsarfönstret under i genomsnitt 18 sekunder (när besökaren scrollar en sida) och att annonsen under den tiden bara får en sekunds uppmärksamhet. Besökaren sållar alltså oerhört snabbt bland webbsidans innehåll.
I en tillhörande artikel så pratar Fredrik Wallner om klickfrekvens för banners. Det mest intressanta är synen på att klick inte är allt, något som jag och många andra webbpublicister har försökt förklara för annonsörer under lång tid. (more…)
Apropå Vassa Eggen-Olles båda inlägg om svenska dagstidningssajters laddningstider, så vill jag räcka fingret till nya SvD.se. Och gamla med, men det känns lite lagom morbidt eftersom den är död och begraven. Anledningen är alla dessa segladdade flash-annonser, vilka jag kan förstå – många annonsörer vill ha ett dynamiskt budskap och då är flash den bästa modellen. Däremot så måste man inte göra dem tunga och segladdade. (more…)
Jag har planerat en närmre titt på nya SvD.se – alltså Svenska Dagbladets hemsida – ett bra tag nu, men tyckt att de skall få en liten chans att fixa till en del tokigheter. Tålamodet är dock slut, och det ligger för många utkast i bloggsystemet, så nu faller domen. Dessutom skall svaret på den stora frågan basuneras ut från bergstoppen. Är nya SvD.se bättre än nya DN.se? (more…)
Rund kvadrat har en intressant post om huruvida en stor del av reklamen online – textlänkar i synnerhet – möjligen är olaglig. Avsändaren är nämligen vanligtvis inte tydlig, vilket är ett måste. Så ja, rubriken är aningen tillspetsad – det får man däremot göra.
Riktigt intressant blir det om man, nu med lagtexten färskt i minnet, höjer blicken från Blogvertiser till… ja du gissade rätt: Sökmotoroptimering! Rent lagligt så ska alltså en stor del av alla köpta länkar där ute på nätet strida mot den rådande marknadsföringslagstiftningen.
Intressant observation. Detta på tal om Blogvertiser, alltså den svenska PayPerPost-kopian jag skrivit om tidigare, och de båda DN-artiklarna om saken.
Usch vilken dag, hemskt mycket att organisera inför semestern. Todo-listan pingar hela tiden, hög tid att ta tag i saker, fastän jag bara vill slappa i soffan framför Oblivion igen… (more…)
På tal om Alex Schulmans möjliga årliga intäkter får vi de här tjusiga siffrorna:
Professionella bloggar:
1. Att vara Alex Schulman 28 750 000 kr
2. Fuck you right back 17 500 000 kr
3. Lauls Fotbollsblogg 12 750 000 krPrivata bloggar:
1. SCHULMANIA 16 500 000 kr
2. Engla’s Showroom 13 000 000 kr
3. GeekAlerts 10 125 000 kr
Ekonominyheterna.se har en special om “superbloggarna” och den inkluderar två topp 10-listor på hur mycket de största bloggarna skulle kunna tjäna om de kommersialiserades lite mer. (more…)
Han bloggar tydligen igen, den där Alex Schulman som såväl älskas som hatas i den svenska bloggosfären – och utanför den. Nu senast kan han räkna in en extra push av Veckans Affärer-chefisen Pontus Schultz på Ekonomynyheterna.se (Beta Alfa var först, hej på dig). Sveriges första superbloggare (vara medlem i kungafamiljen räcker tydligen inte längre) kallas han, herr Schulman, av herr Schultz. Äter de frukost tillsammans månne, för bland den mängd inlägg som bloggsåpan genererat är det mesta ointressant och tamt, ungefär som Fredrik Virtanens gamla blogg var innan jag lämnade den för gott. (more…)
En “John” skriver det här i kommentarerna till en post på Att skriva om spel, refererar till min Därför sålde jag Sportgamers-post:
Från inlägget om Sportgamers:
“Självfallet var det absurt, om vi bortser från att nämnda nätverk aldrig presterade någon egentlig försäljning så var det också klart så att ingen annonsör någonsin skulle betala fullpris. Det fungerar inte så, man får rabatt, är det inte 40% av direkt så är du lurad. Gäller i print, gäller online.”
Det där kallas på annonsspråk, om jag inte missminner mig, för att “dra ner byxorna” och brukar vara början till slutet.
Om det är början till slutet så finns det en handfull idag verksamma tidningar som borde ha kursat 10-15 gånger sedan 1997, då jag för första gången kom i kontakt med annonsköp av print. Jag har köpt så mycket annonser genom åren, åt mig själv eller andra, att jag vet att får jag inte 40% rabatt så har jag blivit blåst. Och ärligt talat, om vi utgår från att det är en seriös kommersiell webbsatsning, så utgår jag från minst detsamma online, annars får det vara. Det är visserligen aningen färgat av att jag är stenhård med onlinekampanjer, men ändå. (more…)