I’m a poor snooker player, but a fan of the sport. It should come as no surprise that I found the New Yorker piece on snooker’s biggest star, Ronnie O’Sullivan, to be an interesting read. It’s a tale of doubt, anxiety, and the search for whatever it is that makes life worth loving. In other words, something for all of us there.
Tag: Ronnie O’Sullivan
-
-
Comhem vinner, jag tecknar abonnemang (och gråter en smula)
Ronnie O’Sullivan fick stryk i Grand Prix-finalen mot Marco Fu. Det borde han inte ha fått, han hade alla chanser att sätt rejäl press på Fu i trettonde framet, men bommade en på tok för lätt boll. Och Fu spelade bra, riktigt bra när han rensade trettonde, och imponerande säkert i fjortonde. Typiskt Ronnie för övrigt, det är som att nerverna inte är där. (more…)
-
Förlänger gratisprylartävlingen och har svårt att släppa PSP:n
I flyttstöket konstaterar jag att det finns än mer prylar att lotta ut, så då tar jag kort och gott och förlänger gratisprylarutlottningstävlingen med ytterligare någon vecka eller två. Exakt hur länge det pågår får vi se, jag är dessutom lite osäker på hur bra bredband jag kommer ha så jag vill inte lova något där. Tar helt enkelt och pytsar ut lite prylar löpande tills vidare. Bonus!
Och nu till något helt annat: för första gången på länge har jag svårt att släppa min PSP. Ärligt talat är det bara Everybody’s Golf som hållit mig fången någon längre period, andra spel liras intensivt och läggs undan (med värkande tummar, gör om gör rätt Sony!). Det är ett ypperligt spel, jag tar fram det ibland, men nu har det fått konkurrens. Av World Snooker Challenge 2005 (ja, gammalt – finns nyare) som jag impulsköpte i min begynnande snookerfeber, det är VM snart vet ni… (more…)