Det är intressant hur dessa länkposter har vuxit till en stabil trend. Oavsett om de kommer dagligen, som från Fredrik Strömberg och Joakim Jardenberg, eller veckovis som från SSBD (vilka mashar ihop allt till en text) eller Anders Ytterström, så visar de på en trend i mitt nyhetskonsumerande.

Kuration är inte bara ett modeord. Eller curation är inte bara ett buzzword, om svenskan skrämde dig där.

Många av de artiklar som lyfts fram av Fredrik och Jocke, exempelvis, är redan i mitt flöde. Men mitt flöde är enormt och behöver övervakas löpande för att inte bli en ohanterlig best, och därför är den här typen av länksamlande poster så bra. Är jag efter kan jag lita på att de lyfter fram det tyngsta, mest viktiga – och Mark all as read-knappen är inte lika farlig längre.

Mellan RSS-strömmar, tweets, Facebook-uppdateringar passar länkposterna in alldeles utmärkt.

Vad som inte passar in? Traditionella medier såsom dagstidningar. De är inte snabba eller riktade nog för att vara med i mitt flöde. De kan bli en artikelkälla till följd av flödet, men det är åratal sedan de kunnat hålla en plats i RSS-läsaren, exempelvis.

De är inte bra nog.

Det säger en del, för enligt alla argument om gammelmedias (ett generellt en på alla sätt och vis välförtjänt epitet) roll handlar om kvalitet. Om redaktörer som gör texter bra, om research och om journalistiska värderingar – allt är saker jag håller med om, det här är viktigt.

Men när dagstidningarna likväl inte ens kan få en plats i min matiga RSS-läsare, och då gillar jag nyheter, då gör de fel. Inte jag, de gör fel, för de levererar inte den där berömda kvalitén.

Och jag börjar undra om något egentligen har ändrats. Det är lätt att bli blind, kanske gör de precis vad de alltid gjort, tidningsredaktionerna, men konkurrensen från andra håll (läs: “internet”) har blivit så mycket bättre.

Det är en skrämmande tanke, för tänk vad vi tog som sanning och kvalitet för tio år sedan om det är sant.