Det råder ingen tvekan om att webbifieringen av journalistiken har ytterligare tippat materialflödet mot snabba enkla poäng som driver trafik. De långa djupgående reportagen och artiklarna blir allt färre, ofta med motiveringen att “de fungerar inte på webben” (vilket är skitsnack, men det tar vi en annan gång) – istället för vi i allt större utsträckning billigt snabbt material som pumpas ut av nyhetsbyråer eller underbetalda skribenter vars drömbild av journalisten blir allt mer nersolkad.
Det finns ljus i tunneln, som tur är. I USA är det eboken som står för den omedelbara räddningen, med eboksförlag som Byliner vilka ger ut djuplodade journalistiska (får man hoppas) verk i spetsen. Vi hittar försök som Gothamist $5,000-lapp för en grym lång artikel, och det är bara början.
I Sverige är det svårare, för såväl journalister som vill få åtminstone någorlunda vettigt betalt för ett mastodontreportage, som för författare. Eboken är löjligt liten i vårt avlånga land, helt enkelt – annars hade underbara Novellix säkerligen skippat att trycka sina noveller och istället gett ut eböcker.
Den omedelbara räddningen tror jag är sponsrade verk, något som kan tyckas vara riskabelt för journalistiska förehavanden (det är det – men görbart), och kanske lite smutsigt för en författare. Med hjälp av pengar från företag, organisationer och godhjärtade idealister kan din idé bli verklighet.
Jag vet det för jag har gjort det, och inom kort ser vi frukten av det i Webbpublicering med WordPress – en ebok helt och hållet finansierad av godhjärtade sponsorer. Närmre 100 000 kr har jag tagit in för att se till att vi får en bra och välskriven guide till hur man använder WordPress, samt för att finansiera eventuellt underhåll av nämnda ebok under 2011 och 2012.
Och det stannar inte där, det finns plats för fler sponsorer. (Sidospår: om du är intresserad kontaktar du mig för mer information.)
WPMWP är möjlig tack vare pengar från dessa härliga företag och personer. Detta har åstadkommits utan hundratusentals läsare, utan uppmärksamhet i gammelmedia, och utan en väldig massa tiggande. Viktigast av allt, det är utan att någon eftergift har givits, annat än utrymme för kort presentation i slutet av eboken samt på sajten när den rullar ut.
Det är ganska häftigt tycker jag. Att det går vägen för mig betyder att någon annan kan göra det med. Med en artikel, med en novellsamling, med en självhjälpsbok, med vad som helst egentligen.
Det är lättare än någonsin att ge ut sig själv. Tänker man lite utanför den berömda boxen så är vägen till framgång än rakare.