• Now anyone can DM you (if you let them)

    Twitter opens up DMs for everyone, eliminating the need for mutual following.

    Previously, if you wanted to send a Direct Message to the ice cream shop down the street about how much you love their salted caramel flavor, you’d have to ask them to follow you first. With today’s changes, the ice cream shop can opt to receive Direct Messages from anyone; so you can privately send your appreciation for the salted caramel without any barriers.

    Don’t worry, it’s opt-in. If you don’t enable this, you won’t get spammed by anyone that you’re not already following.


  • First matters little

    Tim Cook nails it, in an interview with Fast Company:

    We weren’t first on the MP3 player; we weren’t first on the tablet; we weren’t first on the smartphone. But we were arguably the first modern smartphone, and we will be the first modern smartwatch—the first one that matters.

    First only matters if that’s your dominant feature.


  • Politiker vill stänga Bromma flygplats, men tills dess flyger de mellan flygplatserna

    Fyra mil. Så långt är det mellan nedläggningshotade Bromma flygplats och Arlanda. Därför är det förstås helt naturligt att ta flyget mellan flygplatserna om man är politiker. Det hela är förstås så urbota dumt att det inte spelar någon roll vilken politisk läggning du har.

    Är du sugen på en lite mer visuell kommentar till det hela så finns flygturen inspelad i Microsoft Flight Simulator X. Videon ser du på Spelbloggen.


  • Dagen då Path stal Kong

    Dagen då Path stal Kong

    Kommer du ihåg Kong? Det var uppföljaren till TVspel.nu (och PCspel.nu för den delen), vilken jag var tvungen att stänga för att dotcom-kraschen skrämde datacentret vi använde till att sluta ge oss vettiga priser. Alla dessa sidvisningar, all denna trafik, blev för dyr, och samtidigt var annonsörerna plötsligt rädda för nätet. Det borde de förstås inte varit, men samtidigt så var det väl sunt att alla började tänka efter, istället för att urskiljningslöst kasta pengar på sådana som jag.

    Kong lanserades med en annan, mindre traditionell, vinkel än TVspel.nu. Vi uppdaterade veckovis, som en nättidning, och publicerade inte över 500 bilder i veckan, utan snarare 15–20 stycken – alla knutna till våra texter. Då, efter att ha blivit bränd på den lilla buffert jag hade tack vare nämnda datacenter – och rädda annonsörer – så var det enda vägen att gå. Den var utmanande och spännande, att vara underdog är kul som bekant.

    (more…)


  • What's wrong with journalists

    Travis Loose, writing on Medium, under the Society For Professional Journalists banner:

    Citizen journalists are springing up everywhere, and in some cases they’re skewing the definition of what actually makes a journalist, which is no good for a number of obvious reasons.

    I don’t know about you, but I haven’t spent the past four years of my life accruing $40,000 in student loan debt just so I could compete against some blogger with zero journalistic training who Snapchats stories and calls it photojournalism, or posts grammatically atrocious, subjective columns on Medium and calls it reporting.

    Hang on now, your point is that because you spent time and money you didn’t have, you shouldn’t be competing with people who didn’t? That’s not just whiny, that’s downright stupid. There is absolutely nothing to gain by bashing citizen journalism, bloggers, or whatever you want to call people who add to the debate, the reporting, and to journalism. If you spent all that time and money wisely, you’d surely realize that you’re not only well equipped to meet reality as it is (as opposed to what you might think it should be), as well as understand that you don’t know everything.

    The linked piece ends by declaring it is, in fact, what journalism is now. I’m sure you all are capable of coming up with a snarky comeback to that on your own.


  • Lite läsning på TDH.me medan du väntar

    Jag har legat lite på latsidan här, men tänkte försöka bättre mig, så att det inte bara blir poster relaterade till mina projekt… Så låt mig mjukstarta med några länkar till poster på TDH.me, min engelskspråkiga blogg.


  • Apple Watch and Macbook status report

    Since so many of you are asking… I haven’t ordered an Apple Watch because it’s not out in Sweden yet, nor have I ordered the new Macbook, which officially launched on Friday last week (but never was in stock as far as I can tell). I intend to pick up both (black Sport, space gray 512 GB Macbook) when they’re available, but I’m in no real hurry. Gone are the days when new technology defines me. A lot of people would do well to dwell on that, I think.


  • The PC market is shrinking

    The PC market, as in typical computers mostly running Windows, is shrinking, and it’s the big companies’s fault. Engadget channels IDC and Gartner:

    Both Gartner and IDC estimate that the computer market shrank between 5.2 to 6.7 percent in the first quarter of 2015, in part because many companies stopped upgrading from Windows XP. Simply put, many of the businesses that wanted to modernize already have – they’re not propping up the market like they were for a good chunk of 2014.

    No surprises there. Most traditional computers today are more than capable for most tasks, so why would the vast Office-running majority upgrade anyway? Add the tablets to that equation, and it’s hard to be surprised.


  • Fantasy is still a stigma to some

    Critically acclaimed novelist Kazuo Ishiguru speaking to Wired about writing fantasy:

    “People are perfectly entitled to read my book and say they don’t like it,” he says in Episode 145 of the Geek’s Guide to the Galaxy podcast. “But if they’re saying, ‘I’m not going to read your book, despite having liked your previous books, because I hear there are ogres in it,’ well, that just seems to me classic prejudice.”

    My piece Fantasy Confession springs to mind.



  • Appmagasinet kommer också tillbaka

    Det är mycket som återuppstår från, tja, det islagda, den här veckan. I onsdags var det Spelbloggen, och i eftermiddag så är det Appmagasinet. Den sistnämnda är fortfarande ett nyhetsbrev med inriktning på appar till iOS, det vill säga till iPhone och iPad. Upplägget är lite annorlunda jämfört med de första 35 numren som publicerades, och det kommer inte bli lika strikt som tidigare heller, vad gäller vad som behandlas och hur varje nummer innehåller. Den rigida strukturen var en av sakerna jag ville slippa med nya Appmagasinet, och nummer 36 är det första steget i den riktningen.

    Än så länge finns det ingen ny sajt för Appmagasinet, men det kommer säkerligen något sådant vad det lider med. Såväl Spelbloggen som Appmagasinet är båda i sin nyfunna linda – räkna med att det kommer skrivas på dem båda.

    Teckna en prenumeration på Appmagasinet här (har du redan en så behöver du så klart inte teckna dig på nytt), samt – om du är spelintresserad – på Spelveckan med Spelbloggen här. Den sistnämnda är något av ett experiment, på många sätt och vis, så vi får se var det slutar.


  • Spelbloggen är tillbaka

    Lång historia kort: det var dags. Från återlanseringsposten igår:

    På nya Spelbloggen blir det ingen nyhetspump eller trailerfest. Istället bjuder vi på olika vinklar av spelvärlden, genom att bjuda in fler bloggare, med olika bakgrund, kön, åsikter och insikter. Tanken är att vi tillsammans ska kunna ge en bredare bild av spelvärlden.

    Med det sagt så blir det knappast en socialpolitisk spelpamflett av Spelbloggen! Vi gillar spel, så vi tänker skriva om spel. Mest blir det tv- och datorspel, men räkna med att det slinker in en hel del mobila och analoga dylika med. Spel som spel, kul som kul, tänker vi.


  • iPad turns five

    The iPad was announced five years (and a day) ago, and that obviously sparked a bunch of features. In no particular order, some stories:


  • I can always apologize tomorrow

    The music has stopped for tonight. My wonderful P5 headphones are lying beside me, but I think the warm bed is a better choice past 1AM. It’s what I tell myself, after whisky and a relaxed evening.

    I’ve spent the evening reading and contemplating, with a few short discussions on Twitter to break up the longer and heavier pieces that were sitting in my Instapaper queue. It’s a nice way to spend an evening, I enjoy it, and always wonder why I don’t do it more often. The answer to that is obvious, of course: It’s not productive.

    (more…)


  • Monica Gallagher screws the outlines

    That title might’ve come out wrong… Anyway, writers (and people who’d like to be writers) like to read (and write, it seems) about their craft. If there’s a general consensus today, it is that you have to sit down and outline, which obviously might or might not work for you. It’s not the way it is for Monica Gallagher, who writes on Chuck Wendig’s blog:

    One thing I’ve always super struggled with when I’m writing is having no idea how this durn story is gonna end. I used to think writing was all about a pretty, sequential outline that your characters magically flowed through in a linear fashion, exactly how you intended them to. I’ve tried to write that way, and it’s bored the potatoes out of me and everyone within a 50 foot radius. What I do like about writing, what keeps me going, is daydreaming about characters and the scenes and interactions they get involved in. I used to think this was must be the wrong way to do it – that’s just a big ol’ mish-mash that doesn’t go anywhere. But if you trust in the scenes, and minimally nudge your characters as you listen to them, they’ll get to an end.