ℹ️ This is an archived legacy site for link purposes only.
Over the holidays I decided to pause the Shrtnws experiment. It’s been great fun and the response has been positive, but the next step is too big at the moment. For those of you who’ve missed it, Shrtnws sent interesting and breaking news in short form, with a link for additional reading and/or source, through Twitter, Facebook, App.net and Tumblr. Additional plans, such as a daily (and later weekly wrap-up) newsletter were on the plate, and technically ready to launch, but I decided not to.
There are those who dream about not having to carry around a smartphone. That’s obviously easy enough, just get a feature phone, or dumbphone if you will, and use it. Thing is, these people don’t want to give up the functionality of a smartphone. For that they have the tablet instead, a device that in many ways mirrors that of a smartphone. “Why should I have to carry both?” they tend to complain.
Why indeed.
The idea is this. By replacing the smartphone with a dumbphone, you cancel out all worries about battery life (any dumbphone worth its name can work for days, weeks even, without charge) and the fact that you’re carrying an expensive piece of glass-encased machinery that could easily be lost. Dumbphones are cheap and accessible, and they do one thing well (being phones), thus they’re superior at their prime function, or so the reasoning goes.
Vem kunde tro att bland de bättre måltiderna under 2013 skulle intas på ett brasserie mitt på Oslos flygplats Gardemoen? Det var inte väntat för mig i alla fall, inte heller det hjärtliga bemötandet som gästerna förärades, viljan att göra alla till lags, och ett till synes sant nöje från servitörer.
Den här texten skrevs i november 2013, glömdes bort, och prånglas nu helt sonika ut till intet ont anande läsare.
So 2013 is dead and buried, here’s three cheers for 2014!
I don’t do New Year’s resolutions, but I do tend to stop and think around this time of year. It’s not really the calendar that’s controlling this, but rather the fact that this period often means I have some time off, or at least things are less hectic, since most people are off work. This time around I’ve actually managed to stay clear from work altogether, wrapping up the fourth edition of Smashing WordPress: Beyond the Blog just before the holidays.
I wish I had the discipline to keep close tabs on what the fuck I’m doing with my time, but it seems as if not even the excellent Day One app can solve this for me. In other words, this isn’t another organized recollection about stuff I’ve done the past year.
I will share some random thoughts about my 2013 though, so that we can be over and done with it.
I’ve failed a lot. Let’s start there.
Quite a list, it makes me want to drink. Oh yeah, I failed to drink less too, thanks for reminding me, brain…
Things end, you know. It could be the book you’re reading, a movie series, or someone retiring. It could also be heroes passing, artists giving everything up to live a different life, or a love lost.
It’s sort of painful to think about.
Most of the time we miss trivial things. I’d imagine there was quite a few tears shed when the Harry Potter books (and the subsequent movie series) ended. There’ll no doubt be more when Peter Jackson’s done with Tolkien’s books, and I won’t be a happy boy when Alice Cooper calls it quits, whatever way.
But you know, these things aren’t only natural, they’re necessary. Nobody got to where they are by just looking at the same static world all the time.
A popular linkbait in the tech press is “the next Steve Jobs”, and for once there’s some truth in that story angle. Because how could there be a “next Steve Jobs” if he was still around? Then again, if we still had Jobs in this world then that wouldn’t mean that people weren’t striving to be as great as he was, so it’s sort of a moot point.
The legends, and the knowledge of what has been, are pushing us to create better things and to strive for more. It sucks when something you love ends, but that’s how it is and that’s how we grow.
Relish what was, create what will be. I think it’s that simple.
Det blev fjorton nummer av Appmagasinet i år, ett varje torsdag klockan 15:00, varje vecka. Jag är ganska nöjd med detta, även om det förstås finns saker jag hade önskat vi hunnit med.
Nyhetsbrev är kul, det har jag alltid tyckt. Kong var ett e-postmagasin ett tag faktiskt, med veckovisa matiga nummer, och Appmagasinet är inte så långt ifrån detta, om än mer fokuserat på en typ av texter.
Nog om det, nu tar vi ledigt över jul och nyår, i och med numret som skickas ut i dag. Appsugna följer förstås Appmagasinets blogg i väntan på nya nummer.
Good evening. At least it’s evening here, bordering to night actually. The wind’s doing its best to shatter the windows, but it’s not even close. This is, after all, cold and damp Stockholm, capital of Sweden (the land of kings). Here wind rarely ruins civilization, although it can be a nuisance, and occasionally something more than that.
But not tonight, not here.
It’s been a while since I published something here. There are reasons for this of course. Work has kept me occupied, we’re doing really cool stuff for one of the major publishing houses in Sweden, or rather, with their Swedish properties, using WordPress and ingenuity. Wrapping up Smashing WordPress: Beyond the Blog, 4th Edition (a mouthful if there ever was one) has taken its toll too, it’s in author review now and hopefully it’ll launch in the first quarter next year. I’m excited about that.
Every now and then the following advice in regards to writing floats up through the sewage. Beware, this is not for the faint of heart, so make sure you have someone dear standing by. Alright, here goes:
Write what you know.
I think that’s utter nonsense. I have to think that, otherwise the world’s a lot darker than I thought. Think about it, if every thriller and horror writer out there wrote what they knew, then they’ve committed more crimes against humanity than your least favorite dictator. I can’t believe that, Stephen King has to be a nice guy, so the only conclusion I can draw is that these fellows didn’t write what they knew.
If we writer types just wrote what we knew, fiction would be awfully boring. There’d be almost no crime or horror stories, nor any particularly interesting erotica for that matter. Let’s not even consider where fantasy and science fiction would fit in here.
“Write what you know” is bad advice, but there’s a grain of truth to it. Let’s twist it a bit, into “research what you write”, and we’ve got something useful.
Write whatever you want. Don’t be constrained by silly facts like you’ve never fine-dined in Venice, traveled in time, seen two-headed giants, or driven a golf club through the eye socket of somebody. Do research these things though. Where can you dine in Venice, what’s time travel really, how would a two-headed giant look and move, and what’s the terminal velocity of a golf club? Those are valid things to consider.
MacWorld rapporterar att Tele2 numera säljer olåsta iPhones, och ska fortsätta med det. Stort, följ efter nu, operatörer! Låst är ondskefullt.
IDG har lanserat premiumtjänsten Lajka.se, vilket kort och gott är en samling betaltexter från PC för Alla, M3 och MacWorld. Mycket tester och guider med andra ord. Så långt så väntat, men det blir lite skumt när man läser Lajka.ses informationssida. Det är en väldig massa tugg om vad det finns på Lajka.se, allmänt värre, men sedan förklarar man priset – och konceptet – 39 kr/månad med följande:
Lajka.se kostar 39 kronor i månaden i ett löpande abonnemang (precis som Spotify, Netflix, med flera).
Förutom tillgång till alla artiklar och Lajka-guider får du även massor av förmåner.
Fetstilen är min. Förmånerna som nämns är provkonton och dylikt på tidningar och tjänster.
Med tanke på att Lajka.se troligen inte kostar många kronor att driva så får den säkert leva kvar. Särskilt många prenumeranter tror jag dock inte IDG kan klocka in – merparten av materialet finns i drivor på nätet redan, om än på engelska. Betalväggar fungerar helt enkelt sällan.
En dag med WordPress på Internetdagarna är fullbokad, så jag hoppas alla som vill har fått en biljett. Det är innehållet som räknas har fortfarande några platser kvar dock, missa inte!
“Den journalistiska webben” skrev jag nästan, men kom snabbt fram till att det var en dålig inledning på den här posten. Men det finns inte så många bättre, eller rättare sagt, så många inledningar som faktiskt fungerar. Det hela bottnar i att jag är, fortfarande, besatt av publicering av innehåll, främst (men inte uteslutande) online. Jag fastnade vid bloggar av samma anledningar som jag trycker på för bättre iOS-appar och Newsstand-lösningar. Min fascination för publiceringssystem kommer från samma håll.
Mest av allt är jag osunt beroende av innehåll, bra sådant. En gång i tiden startade jag en sajt som hette AlfaWeb, sprungen ur en serie insändare jag skickade till Sydsvenskan, och på den vägen är det. Ungdomssynder lever kvar hos mig, det är därför jag fortfarande är intresserad av något så nischat och icke-kommersiellt som rollspel, och av samma anledning har jag svårt att släppa tv- och datorspelens värld. Den må förvisso vara på god väg att bli mobilspelens värld (jag drev en sajt som hette Mobilspelaren innan det var coolt bland kidsen), men plattformen är irrelevant för mig. Xbox One eller iPad, det spelar mindre roll, även om det oftast (och än så länge) rör sig om markant olika upplevelser.
Folket bakom filmbloggen Weird Science lanserar TVdags.se, och bortsett det synnerligen taffliga namnet så ser det förbaskat bra ut. Kjell Häglund skriver bland annat så här i lanseringsposten:
För nio år sedan startade jag tv-bloggen Weird Science ur ilskan över att tv-konsten fortfarande inte existerade inom svensk kulturkritik. I dag är det tvärtom. Överallt – på nöjessidor och kulturredaktioner, i sociala medier och bloggar – har 2010-talets nybörjarklasser i tv-kritikskolan öppet hus. Och ingen annan kulturgenre kräver så lite av sina journalistiska bevakare.
Och även oslagbara “dags att ta tillbaka tv-kritiken från klåparna”, vilket direkt sätter saker och ting på sin spets. Mycket att bevisa med den parollen.
With iOS 7, Apple’s mobile devices got support for controllers. That means that all those less than perfect platform games with crappy on-screen buttons can be enjoyable again, at least if the developers implement support for controllers. Which they no doubt will, this is a huge market and a big fat slap in the face of the traditional game companies, such as Nintendo, Sony and Microsoft. Welcome to the fray, Apple.
When Apple announced and later launched both the iPhone 5c and 5s, there were no word of an iPod touch update. I found that peculiar, usually the iPod touch follow the iPhone in terms of horsepower, but not this time, at least not yet.
It does make perfect sense though. The iPod touch update will be compatible with these new MFi, or Made for iOS (or iPhone, to be precise) controllers, they’ll fit in the nasty encasings that Logitech and numerous others no doubt will flood the market with, and they’ll make an even bigger bump in the handheld games market. I wouldn’t want to have spent tons of money on PlayStation Vita right now, if you know what I mean. The iPhone, iPad, and iPod touch will continue to shake things up, more so than ever with the upcoming controllers.
Both the iPhone and iPad have gotten great new models, for various price ranges. The iPod touch is a bit of an oddity in the lineup perhaps, but it’s selling, and I think Apple saved it for a later (minor) announcement. One that, combined with said controllers, will be another reason for Nintendo and Sony to loose sleep over their handheld business.
It’s only progress, man.