iPhone är nu släppt i USA, och sålde förstås slut. Det var väntat, Apple-fansen är tokiga i, ja, allt som finns med det halvätna äpplet ärligt talat. Just iPhone är jag dock totalt ointresserad av. Möjligen om den kom med 3G, då kanske vi kan snacka, men det känns som en klumpig pryl att släpa med sig. Jag kan säkert ändra mig, men prylnojan har inte infunnit sig än så det är väl kanske lite tveksamt.

Självfallet skrivs det fånigt mycket om iPhone just nu, hypen har ju varit total – och det bara i Sverige. Ser man till den amerikanska bloggosfären, exempelvis, är det kaotiskt. Snacka om bra reklam för Apple, man har verkligen byggt en kult kring sina varumärken.

Nyfikna kan i alla fall kolla när Macfeber packar upp sin iPhone, läsa frågor och svar om prylen hos svenska MacWorld, medan M3 är lite mer skeptiska (eller inte). Dessutom har amerikanska IDG gjort lite webb-TV där iPhone får fett med stryk – pallar den din ficka/handväska?

Ja, Youtube finns i iPhone (via), och i Apple TV. Nya Safari fungerar dessutom bättre (men inte perfekt) med Google Apps. Dessutom bygger iPhone på webbapplikationer. Jag vet inte, jag blir så trött av det hela.

Och så har den inte 3G. Min (nya) Sony Ericsson K850i är en dröm att ratta omkring online, läsa mejlen och kolla adresser som man redan glömt bort. Jag kan inte se iPhone ersätta den utan 3G.

Jag kan faktiskt inte se iPhone på mitt skrivbord alls. Men jag lovar ingenting.

När det kommer till kritan kan jag knappt skriva ett sammanhängande inlägg om tingesten. Det tyder inte på ointresse, men vad det egentligen betyder vet jag inte. Där ser man.