Vadå “lita på gammelmedia” och “internets brister”?

Det har hackats fram lösenord till hundratusentals användare till höger och vänster, några av dem journalister på tidningar som Expressen och Aftonbladet. Väldigt många lösenord är osäkra i sig (skapa ett säkert lösenord), men det blir förstås lättare att ta sig in i ett e-postkonto om någon annan gör jobbet åt dig, vilket är anledningen till stormen. Allt det där är ingående avhandlat på en mängd platser, till exempel här och här.

Vad får då mig att skriva en bloggpost om saken? Jo, det här svamlet på ledarplats i Aftonbladet, signerat Eva Franchell. Det talas om “internets brister” från väldigt höga hästar, eftersom källskyddet är hotat om någon läser journalistens e-post. Anledningen till det är att man uppenbarligen inte haft bra nog rutiner för att hålla allting säkert, något som man säkerligen (förhoppningsvis?) har idag.

Det är inte en brist i internet, det är en brist i organisationen. Ungefär som att inte låsa dörren när man går, eller glömma ersätta dummy-rubriker i tidningen. Franchells ledare ursäktar, men skyller samtidigt ifrån sig.

Det enda vettiga i texten? Jo, att Franchell erkänner sig själv och Aftonbladet som gammelmedia. Självinsikt i bästa fall, men mer troligt är att det ligger någon form av värdering i ordvalet. Som att det gamla är bättre och säkrare, när det i verkligheten handlar om något helt annat. Vill man vara cynisk kan man påstå att hela den här lösenordssoppan sätter allting i perspektiv, och – återigen – ifrågasätter vad för källskydd som faktiskt finns hos gammelmedia om de är utsatta av den här historien? För den här situationen är inte unik, och det enda positiva som förhoppningsvis kommer av den är bättre rutiner och ett sunt ifrågasättande av hur information faktiskt hanteras.

Att man ska “lita på gammelmedia” är det dummaste jag läst på länge. Dels för att det antyder att all gammelmedia vet vad de pysslar med, och dels för att tilliten måste vara förtjänad – något det här bara belyser att den inte bör anses vara. Säg till när vi är där, och berätta öppet om hur ni tog er dit, så kan vi prata om tillit.