En gång i tiden skrev jag ett rollspel. Ett riktigt ett, som spelades med tärningar och goda vänner, långt ifrån tv- och datorspel. Egentligen skrev jag flera, men just idag är det Splatter jag tänker på.

Spelet blev till efter att Axel Widén visade mig en ny teckningsteknik han jobbade på, och det var mörkt och läskigt och så. “Då skriver jag ett skräckrollspel så får du illustrera,” sa jag. Sedan gjorde jag det, hela dagen och natten, och när Axel vaknade så pingade jag honom och hälsade att jag var klar. “Då får jag väl börja teckna,” sa Axel, och på den vägen var det.

Splatter såldes i 700 eller 800 exemplar, jag minns faktiskt inte säkert. Det fanns planer, men vi följde aldrig upp ordentligt. Idag tycker jag att det var synd, för det är trots allt en hyfsad spelbas.

Så vadan denna fundering av en gammal ungdomssynd? Jo, sajten Spelkult har en omröstning om Sveriges bästa spel, och de blandar friskt. Splatter är med på listan, vilket jag tycker är kul. Att spelet faktiskt spelades vet jag, det kommer några mejl om det varje månad fortfarande, men det är ändå kul att se Splatter på en sådan lista. Inte för att det finns någon chans i världen att mitt lilla spel tar sig upp i toppen, men det är kul ändå.