Jag har pysslat med lite av varje genom åren, som flera av er säkert vet. Det har blivit dussintals sajter, några tidningar (mer eller mindre under min kontroll) och ett par böcker, med betoning på ett par. Eller ja, egentligen betydligt fler, men det räknas inte om det inte ges ut, inte sant?
Sommaren har alltid varit tiden på året då jag startar fler projekt, nya projekt, för många projekt – fast jag inte har tid och fast jag borde ta tillfället i akt att vila. Den här sommaren tänkte jag inte göra bort mig på det viset, även om whiteboarden börjar bli fullklottrad med en mängd nyckelord och liknande, följda med ett rött frågetecken och några noter.
Ungdomssynd som inte vill gå bort
Av någon anledning fascinerar rollspel mig fortfarande. Jag pratar inte om tv- och datorspelen som kallas så, de är i bästa fall fria berättelser med strategiska inslag. Nej, rollspel med tärningar, vad jag brukar kalla bordsrollspel för tydlighetens skull, där all handling är visuell endast inne i din och dina medspelares huvud. Typ Drakar och Demoner, för 80-talisterna, och en uppsjö andra spel – svenska såväl som utländska.
Jag har gett ut ett rollspel själv, Splatter (kom 2002, out of print sedan länge) och var på väg att ge ut ARK innan det bestämdes att egna förlaget, Alltid Attack, skulle slå igen. Ytterligare spel, såsom Robert Jonssons Bortom (har ett nytt hem), var på gång.
Jag brukar stanna upp och försöka reflektera över varför jag över huvud taget brytt mig om rollspel genom åren. Förr var det självklart – jag spelade en hel del – men de senaste fem åren? Det är långt mellan de förvisso intensiva speltillfällena, och bortsett speltestande på distans så har det inte varit mycket rollspelande alls. Det är över ett år sedan nu.
Likväl så mår jag bra när jag ser att Kaleidoskop har samlat sina resurser, och jag följer även Järnringens blogg för att det är trevlig att se ett aggressivt förlag åtminstone litegrann från insidan.
Viljan att skapa
Jag kan bara inte skaka av viljan att göra rollspel, men den känns lite falsk nu när jag knappt spelar dem själv. Med sommarsolen kommer viljan att ta tag i ARK igen, att göra en röjig Splatter-återkomst, eller något av de andra projekt som finns i ett tjugotal svarta små anteckningsböcker. Inkorgen, och enstaka kommentarer här på bloggen, påminner mig om att det finns folk där ute som vill spela mina spel, som frågar hur det går fast jag sagt att det inte blir något i år, kanske inte nästa heller, eller någonsin.
Tyvärr. Den här sommaren skall jag stå emot. Det är lite vemodigt att ta det beslutet, men jag tänker lägga min lediga tid på att vara ledig, och skall något skrivas så blir det inte ett rollspel – bara för att jag har så lätt att komma igång med det.
Faktum är att jag gett mig själv ett ultimatum: spela rollspel innan du skapar dem!
Om de senaste tio åren är någon som helst måttstock så bådar det förvisso illa för mitt rollspelsskapande, men desto bättre för kreativa utlopp under sommaren – för något kommer förstås ta dess plats. Och jag är väldigt nyfiken på att se vad det kommer att vara…