Joakim Jardenberg, VD på Mindpark, ser tillbaka på ett 2008 som han anser vara lyckat. Jag är böjd att hålla med, säger jag lite småkaxigt så här på sidlinjen, men inte så mycket för vad Mindpark faktiskt har startat i projektväg – om än intressant – utan snarare utifrån idéerna som satts i rullning. För det ligger verkligen något i det här, från förändringsposten som avslöjar att tidningshusen bakom företaget lämnar bolaget:
Sedan Mindpark startades för lite drygt 18 månader har mycket hänt. Vi visste nog alla att det var ett riskprojekt, men förutsättningarna har ändrats mer än vi förutsåg. Både inom gruppen och i omvärlden ser det helt annorlunda ut idag, och det har gjort att vi inte längre ser det fundament för gemensam framgång som vi byggde visionen på.
Den spontana tanken är förstås att det är trist att tidningshusen tar det här steget, men den nästföljande frågan om varför det känns så är egentligen mer intressant.
Det är inte Mindpark jag är orolig för – Jocke, Erik, Daniel och Peter är oerhört kompetenta samt tillika trevliga människor – utan det är tidningshusen. Visserligen har mycket verkligen hänt, men det momentum som byggts upp kan försvinna lika snabbt, i en känsla av att “nu är vi med i leken igen”, och så slutar man att utmana och fundera på nya lösningar. Det har hänt förut.
Å andra sidan, gårdagskvällens utveckling i Dawit Isaak-frågan på Twitter tyder sannerligen på någonting annat. Konkurrenter räcker ut handen till varandra för en större sak, via något så långt ifrån traditionell gammelmedia som en mikroblogg. Det är stort, och det är något som händer om inte helt så åtminstone delvis för att företag som Mindpark har haft möjlighet att påverka och pådriva på högsta ort.
Hur det blir med den saken framöver återstår att se. Jag förhåller mig, trots allt, försiktigt optimistisk.
Mindpark å sin sida borde absolut kunna omsätta sina idéer och lösningar till reda pengar och tjänster, om de vill. Det behovet verkar onekligen finnas idag, och tidningshusen jobbar de redan nära. Frågan är bara om de har råd, och om de vill. Kompetensen har de, som sagt.